Vila i frid Skrutthuset

Skrutthuset när vi har tagit bort fönstren,

dagen innan rivningen ska börja.

Det kanske är dags över en minnesruna över huset som vi så brutalt har mejat ned med grävskopa. Inte för att vi kommer sakna det, tvärtom, hade vi försökt renoverat så hade Arga-snickaren fått rädda oss från att leva på 15 kvm i källaren utan rinnande vatten. Huset uppfördes 1922 som arbetsbostad åt lokförare (tågstationen ligger mycket nära). Det var ett typiskt 20-tals hus, väldigt pampigt från utsidan men aningen opraktisk planlösning inuti. Det var dock inte det stora problemet, huset var helt enkelt skrutt. Det var i fruktansvärt dåligt skick.

Innan vi skulle bestämma vad vi skulle göra med det så tog vi dit en besiktningsman och listan på saker som måste fixas var lång. Här är ett litet urval:

* Hela elsystemet måste bytas, mycket brandfarligt

* Vattenrören måste bytas och vi riskerade vattenläcka när som helst

* Egentligen inga fungerade badrum

* Inget kök (som du kunde laga mat i utan att riskera akut matförgiftning)

* Mycket fuktig källare med plastmatta mot sula och fuktig trappa

* Balkongdörr som låstes med ett skärp (!) och antagligen gjort att vatten gått ned i stommen

* Utbyggnad över yttertrappen som måste rivas

* Fixa taket på garaget som annars riskerade att kollapsa

Laga mat här? Köket gick i den sköna färgkombinationen

solgult och och bajsbrunt

Det tog oss cirka 6 månader att tömma huset också. Vi var så flitiga besökare på Soptippen att personalen där började hälsa på oss och försiktigt fråga om vi var professionella rivare.

Baksidan på huset, mot trädgården

Till höger syns garaget som byggdes till 1966, naturligtvis i blå betong. Men nu är huset så gott som borta och det är bara helt, helt underbart.