Efter vi gift oss sålde vi Håkans lägenhet. Eftersom min lägenhet är på ynka 23 kvadratmeter så har de flesta av våra ägodelar fått packats ned. Så våra ägodelar är nedpackade i ungefär hundra olika banankartonger på tre olika ställer i Uppsala. Det är en mardröm att inse att man behöver en sak.. vilket hus är den i? Och i vilken kartong?
I min (vår?!) lägenhet har vi bara det nödvändigaste och ofta känns det som vi lever väldigt provisoriskt. Nu är det ju faktiskt bara några månader tills vi flyttar in i Rosenbo så vi vet att det inte kommer vara så här för evigt. Men vi längtar, längar, längtar efter Rosenbo och vissa saker längtar vi lite mer efter...
Källa? |
Svit designad av Diane von Furstenburgs på hotellet Claridge's. Jag gifte mig i en DvF-klänning, så det var därför jag valde denna bild. |
Källa. |
Herr Håkan saknar ett riktigt kök, i lägenheten finns det visserligen ett minikök men för att göra något mer komplicerat än att koka pasta krävs det ett strategiskt flyttande av saker för att hela tiden ha åtminstone några decimeters arbetsutrymme. Dessutom finns det ingen diskmaskin. Jag. Hatar. Att. Diska. Ord kan inte beskriva hur mycket jag hatar att diska. Glöm rosor, choklad och gulliga meddelande, inget är mer romantiskt än när herr Håkan diskar.
Utrymme! Källa. |
Vi har av utrymmesskäl fått kompromissa en hel del om vad vi ska ha i lägenheten. Vi har till exempel inte plats med alla kläder, herr Håkans dator, mina böcker, porslin, tavlor. Vi har det nödvändigaste och så har vi varandra. Jag önskar bara just nu, när jag ska sova på soffan, att vi hade några fler kvadratmeter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar